Vet inte riktigt var jag slutade men när vi kom fram till Öland på kvällen stannade vi först i Glömminge. Köpte brända mandlar, gick runt lite, någon keramik-affär och hälsade även på Rasmus häst. Jag började gråta. Han är liksom känd som den som alltid springer ifrån när man ska hämta honom. Det har han varit med oss med. Men nu de senaste året/åren har han kommit fram eller stått stilla när Amelie ropar. Och nu så ropade Amelie så tittade han upp och när jag satte mig på huk så buffade han med mulen i mitt ansikte och ååh vad gulligt det var. Lille rassebabe:(❤️