Lyssnar på Daniel Adams Ray, albumet han släppte i vintras nån gång. Ryser typ av obehag, ska fan stänga av. Nej. Det känns som att jag är tillbaka, i samma outfit, i samma känslor, i samma ångest, samma lycka, samma problem, samma händelser. Det är lite galet hur det kan vara så egentligen, men det är fint på något sätt..