Slutade halv 2, Amelie också. Vi körde direkt till stallet, fixade alla saker och så gick vi till Emporia då vi blev klara fort och jag hade pengar till mellanmål. Ja redfellas smoothie. Asså vad är det ens för namn egentligen? Smoothie,

1. Det låter fult

2. Smooth, som liksom smooth-len, slät

3. Riktigt löst ord.

 

Vid 3 kom mamma och så körde vi till veterinären för återbesök. Vi böjde och sprang och sist röntgade henne. Helt frisk! All medicin och vila för sprickan i bakbenet har läkt hennes kotledsinflammationer samtidigt. Fina Yamyam, hon skadar sig en del men reparerar sig otroligt bra. Så nu ska hon ut och skrittas långt och tömköras i skritt ett tag. Helt färdig och vanlig är hon om en månad. <3

 

Och nu återstår problemet hur vi ska lösa henne för att kunna skaffa en till. Men det får ta sin tid antar jag. Vill bara fortsätta. Det är så otroligt jävla frustrerande att ha en häst, men rider inte henne sen två år tillbaka. Har haft världens tur med Heidi och Cicci, dock är jag inte första medryttaren där längre iochmed att vi ska skaffa häst men det skjuts upp hela tiden. Och jag är glad att jag fortfarande rider henne, men det är ändå det här med att jag har en egen häst, vi betalar för plats och för en häst men jag kan inte rida den, inte tävla, inte utvecklas med den. Det enda jag vill just nu är just det, utvecklas tillsammans med en häst.

Jag älskar Yamina mer än vad jag någonsin kommer kunna förklara, hon är typ ingen häst. Hon är någon jag älskar, inte som häst fast ändå häst, och vår relation eller faktumet att hon är vår och tillhör oss är lika värdefullt som mitt liv. Jag vill aldrig släppa henne, vilket jag aldrig kommer behöva göra. Hon är föralltid min. Dock är inte allt i livet lätt, vi kommer behöva gå igenom jobbiga saker och vi kan inte stanna i tryggheten med att älska Yamina. På något sätt måste vi gå vidare, med henne också. Men aldrig lämna, aldrig säga hejdå. Det kommer aldrig hända.