Har så jäkla svårt att somna! Eller har egentligen inte svårt att somna. Vill bara inte släcka ner allt och bli helt ensam utan att skriva dagbok eller hålla på med mobilen eller läsa för känner mig så jääävla ensam. 

Det är verkligen inte alltid såhär. Det går i perioder. Tror för det mesta är under min mensvecka. Men det är underligt och nästan läskigt. Mår typ illa. Känns som att jag inte känner någon längre och börjar tänka på allt som kan vara dåligt och spåra i tankarna som får mig att tro saker som inte är sant. O få ångest över småsaker. Sen få panik för att jag får panik för att jag somnar själv? 

Ngt jag tycker är viktigt dock är att småsaker kan vara stora. Om jag t.ex är lite deppig och fundersam över något litet vill jag ändå ta upp det och att den jag pratar med om det ska bry sig. Jag vill alltid ha någon som bryr sig. Och det är ju mer viktigt från de som står en nära. Det är så jäkla viktigt för mig iaf. Känslig som jag kan vara,  behöver jag fortfarande den/de som bryr sig. Det är stort för stunden och kanske längre. Allt är viktigt om man själv anser det och blir påverkad av det.