Idag slutade jag halv 2 och skulle precis köra hem med Amelie och så startade inte min moppe. Jag vet lite stört att jag blev så arg för det men kunde inte hjälpas. Det var på ngt sätt också droppen. Mamma kom en timme senare för hon var upptagen så all planering gick inte bra längre.

 

Har börjat känna mig stressad över skolan. Sådär så att jag inte har koll och jag vet inte vad vi håller på med och jag kan det inte bra. Så igår när Siri ville ses ville jag såklart, men påvägen till mötesplatsen fick jag typ panik och bara nej jag vänder har inte tid. Sen fortsatte jag ändå och det var jättebra att jag träffade henne. 

 

Idag skulle jag träffat Tea och har känt hur tight det skulle bli. Planerade ändå upp det och bara men jo jag klarar stallet och plugga lite och Tea idag. Sen när moppen var riktigt äcklig mot mig skrev jag som det var till Tea och hon förstod såklart. 

 

Det är bara synd. Det är sorgligt att ens stress och ångest ska ta över så man inte kan se det roliga. Och mer synd är det när jag verkligen vill. Ville träffa Tea så mitt jag gick emot mig själv hela tiden. 

 

Sen kan jag inte se hur denna perioden kommer lägga sig. Har tre nationella prov nästa vecka + ett vanligt NO prov. Sen har jag matte, en massa tal att räkna. Läsa 4 kapitel engelska och skriva om det. En teknikredovisning, och förbereda för SO som jag inte kan något alls av. 

 

Sen åker jag till Kina och missar ett nationell prov i NO som vi antagligen ska göra där, dvs vi missar genomgångar här hemma och jag kan inte faila på ett NO nationellt prov. 

 

Det brukar alltid komma en lugn period efter alla prov men nu kan jag inte se det.

Så livet idag var inte bra när jag kom hem. Stängde in mig med min dagbok och Drake tills mamma kom in och istället för att ensam gråta utan tårar kom alla tårar när mamma kom. Så idag var så pass dåligt att hon tyckte jag skulle vara hemma imorgon. Jag har Drake att somna till det är bättre än det mesta. 

 

Fick en stund med den bästa på jorden också och det är lugnande